i måndags ringde jag för å höra om det fanns någon massagetid i veckan. jag fick till svar att det fanns tid redan på tisdagen. cirkus en timme 160 spänn. nästan gratis ju. och gratis är ju gott.
när jag så begav mig dit, var det med stor förväntan, jag såg fram emot att få en avslappnande stund.
jag kommer dit, anmäler mig och betalar. jag får veta att jag ska gå en trappa ner och sätta mig i väntrummet. väl där nere möts jag av massor av damer i alla storlekar, någon ung kille och en barnfamilj.
jag sätter mig ner.
medan jag sitter där så vandrar en massa kvinnliga massörer som just haft lunch förbi. en efter en får de förbi med en lunchbox i högsta hugg.
jag ser fortfarande fram emot massagen.
efter ett tag så ser jag några killar med lunchbox.
några killar.
hallå.
vad gör dom här?
tanken har faktiskt inte alls slagit mig.
den som ska massera mig kan vara av det motsatta könet.
av någon anledning så börjar jag genast känna mig obekväm.
(svettas jag inte lite nu?)
usch väldigt obekväm.
klockan tickar vidare och börjar närmar sig massagetid.
plötsligt dyker alla människorna med lunchboxarna upp och börjar ropa upp olika namn.
en massa namn ropas upp. elina karlsson. gun larsson. viktoria malmberg.
ååå ropa upp mig då.
(varför ropas inte jag upp?)
den unga killen som satt i väntrummet ropas upp, markus lundberg. han ropas upp av en av killarna. hjäälp hur fel kändes inte det, stakars han. (tänkte jag det?)
....och under hela det här "namnupproppandet" så kunde jag bara tänka en sak,
ingen kille. ingen kille. iiiiiiiiiingen kille.
ååå mitt namn ropas ju aldrig upp.
eller vänta nu hörde jag det.
å nej.
min vanliga tur.
dvs otur.
en kille.
neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.
vill inte vill inte.
(ska jag gå?)
jag stannade.
over and out
mallan
